kapitel 8 - Why

 
 varning för sexuellt innehåll!
 
Tidigare:

"Om du ser något som du gillar, följ med mig då!" 
"Sluta, jag har Justin!" 
"Bävern. Du förtjänar en riktig man Emelie!" skrattade han. 
"Jag älskar honom över hela mitt hjärta." 
"Okej, men bara så du vet mitt erbjudande står kvar så det är bara att slå en signal." 
"Erbjudande? Vad pratar du om?" skrattade jag osäkert fram. 
"Lek inte dum nu." svarade han mig och pussade mig på kinden. 
"Em, kom..." Han kunde mitt smeknamn som Justin alltid kallade mig för det mesta, och denna killen fick mig att bli helt svag. 
"Kommer du eller...?" flåsade han i mitt öra.


Bara några minuter senare så stod vi inne på toaletten. Han kollade på mig från topp till tå innan han gick fram till mig. Han drog sakta ner min dragkedja i den svarta figursydda klänningen som jag bar. Jag kände hans häftiga andetag mot min hud och den  knottrade sig, men det var inte av hans berörning.  Utan det var av hans häftiga andetag. Hans andetag hade seriöst kunnat fått mig att komma.

Jag hann inte ens reagera innan jag satt på vasken och hade hans läppar tryckta mot mina. Hans vältränade kropp mot min fick mig att inte tänka en enda sekund på Justin, men jag kunde bara koncentrera mig på en sak och det var den killen som jag hade framför mig.
Jag tillät hans tunga möta min när han tog ett hårt grepp runt mitt högra bröst. Men det var absolut inte så hårt så att han hade kunnat skada mig på något sätt. Han drog sakta ner klänningen ner för mina bröst innan han avslutade det han höll på med. 
"Så jävla sexig din kropp är!" sa han hest, medan han gjorde fuktiga märken på min hals och resten av min kropp. Jag visste innerst inne att detta var fel, men det var inte det första man tänkte på när man hade en sån kille framför sig. 
Jag drog mina händer igenom hans mjuka och lena hår, innan jag smekte hans överkropp ner till byxkanten. Jag slet sedan av han den ljusblåa T-shirten som han bar innan jag tittade upp på honom och mötte hans blick. Vi började kyssas igen och denna gången tillät han mig att få mötta hans tunga, våra tungor lekte med varandra som om det hade varit en brottningsmatch. Han fortsatte sedan att dra ner min klänning till mina knä så jag bara kunde slingra ut mina ben ur den. Nån minut senare så satt jag framför den okända killen i endas underkläder och jag visste inte ens hans namn. Och det gjorde mig en aning mer upphetsad. 
Jag knäppte snabbt upp hans svarta skärp som han hade i jeansen innan jag sakta, sakta knäppte upp knappen i hans byxor. Han visste om att jag gjorde det för att reta honom så länge som det bara gick. 
"Snälla börja nån gång!" 
Ett leende bildades på mina läppar när jag precis hade knäppt upp hans byxor. Jag kände hur hård han redan var, och jag såg i hans blick att han ville att jag skulle börja ge honom en behandling. Jag drog sakta ner hans kalsonger innan jag tog honom i handen. Jag börja skata arbeta honom innan jag ökade tempot. 
"Jag...Kommer...Emelie...! " stönade han högt. 
Jag kände hur jag log eller rätta sagt hur jag flinade åt honom. Efter ett tag så placerade jag mina läppar mot hans spända mage. Och mina läppar gick längre och längre ner till hans hårda skrev. Jag tog honom i munnen och både han och jag blev förvånade över det jag gjorde. På senaste stunden så hade jag bara tänkt på Justin. Och jag önskade att det var han jag hade kysst och allt det där. Jag kände skuldkänslor och jag tittade hastigt upp på hans bröst. Precis vid högra axeln så såg jag ett ärr, ett ärr som jag har sett tidigare. Men jag minns inte vart. Jag vet bara att jag har sett det förut. 
Nej, det kan inte vara han! Jag reste mig snabbt upp och tog på mig klänningen innan jag kollade på hans ärr igen. Det ärret som han hade vid högra axel hade Lucas också och det såg precis likadant ut, men jag var osäker på om det var på samma sida. Om jag inte hade varit på en officiell toalett då hade jag säkert svimmat och då vet man aldrig vad som hade hänt. Jag sprang ut från toaletten ut ur restaurangen och fortsatte bara springa.
"Vad fan har jag gjort?" mumlade jag under tiden jag sprang. Jag visste inte om jag skulle ta mig hem eller vad jag skulle. Om jag hade tagit mig hem till Justin, hem till oss då hade han ställt massa frågor och han hade inte gett sig förrän jag hade berättat sanningen för honom. 
Och jag vet inte ens hur jag ska förklara mig. Om jag dra en penna då kommer han bara få reda på sanningen senare. Jag var helt genom blöt när jag såg ett stall lite längre bort, jag bestämde mig för att gå dit och undersöka om det var någon som bodde där. Eller rätta sagt om någon bodde i närheten. När jag kom fram till stallet så såg jag inget annat hus eller byggnad i närheten så jag tog föregivit att det stallet var övergivit. 
Jag öppnade dörren till stallet och när jag kom in där så luktade det inte så mycket stall. Men där var fortfarande hö i boxarna och jag gick lite närmare för att se så att det verkligen inte var någon där. Jag hittade en gammal hink och ställde ner den på märken så att vattnet kunde landa i den istället. Ljudet som kom från hinken när vattendropparna landade i den fick mig nästan galen. Det var kallt och ruggit och jag ville verkligen ligga hemma i sängen med Justin bredvid mig. Rätta sagt så ville jag vara inne i värmen. Det var ju sommar men det var faktiskt rätt kyligt, och bara tanken på det gjorde att jag frös mer, jag frös för att jag fortfarande hade på mig den genomblöta klänningen. Min mobil hade varit avstängd ända sen vi anlände till restaurangen, och om jag hade startat den så hade jag bara sett massa gamla sms från Justin och missade samtal. Jag orkar inte få skuldkänslorna mer idag. Jag slöt mina ögon och jag kände hur det rann ner tårar längst med mina kinder. Man kan säga att jag somnade med gråten i halsen och med en riktig stark ångest. 

Ljudet av en bil hördes på grusvägen och jag satte mig yrvaken upp i höet, jag kunde se i vattnet i hinken hur mitt smink hade runnit. 
"Jag måste få bort detta innan jag kommer hem!" sa jag förskräckt och kollade ner i hinken. 
Jag sprang sedan ut ur stallet och såg till så att det inte fanns någon i närheten, jag gick längst med den långa vägen och jag stannade upp när jag såg en vattenpöl. Jag ska väl inte behöva tvätta bort mitt smink med det där. Jag har två val, tvätta bort det med det där  smutsiga vattnet eller ge Justin misstankar. Jag bestämde mig snabbt och tog upp lite vatten i händerna för att sedan använda det till ansiktet. När jag hade tvättat bort det mesta så fortsatte jag gå längst med den långa vägen. 
När jag kom till området där vi bor så kände jag mig verkligen mer än svimfärdig, hur skulle jag klara av att mötta hans blick eller svara på alla hans frågor. Hur kunde jag ens göra så mot min pojkvän. Jag fortsatte gå rakt fram tills jag kom till vår tomt, klumpen i magen växte och jag såg och kände hur mina händer och ben skakade. Men jag vet inte om det var för att jag var nervös för att mötta honom eller vad. 
När jag väl kom in på tomten så gick jag så sakta som möjligt, grannarna hade säkert trot att det hade varit en inbrottstjuv om dem inte hade sett att det var jag. 
Jag ryckte i dörren och jag märkte i den sekunden att den var öppen. Jag stängde den så tyst som jag bara kunde så att Justin inte skulle höra mig. Jag kände hur hjärtat hoppade över slag för slag, men jag försökte ignorera det men det var inte så lätt som det var sagt. Efter nån minut så stod jag innanför dörren i hallen. 
"Hej, jag är hemma!" ropade jag osäkert.
"Var fan har du varit?" svarade Justin mig, och kom ut från köket ut till mig i hallen.
"Jag trodde du var på hotellet!" 
"Emelie, svara mig för fan! Var har du varit?" 
"Hos mamma." tjöt jag
 "Tell me where you've been"

"Så fan heller att du har varit. Säg vart du har varit." sa han och hosta till
 

Hoppas att ni tyckte om kapitlet! Vad tror ni händer härnäst? Ni får nästa kapitel snart om ni kommenterar! :) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback