Kapitel 7 - I love him
Tidigare:
"Emelie, har du träffat Melissa på de senaste månaderna?" Jag skakade ivrigt på huvudet samtidigt som jag tittade sorgset på henne.
"Vad har hänt?"
Justin satte sig ner bredvid mig och tog tag i min hand och höll ett hårt grepp runt den.
"Du vet att Lucas misshandla mig." Jag tog ett djupt andetag för att orka berätta för henne vad som egentligen hade hänt. "Hennes kille började misshandla henne förra året precis så som Lucas gjorde med mig. Och jag har precis fått reda på det."
Justin höll ett hårdare grepp runt min hand och mamma kramade om mig när hon såg att mina tårar rann ner för mina kinder.
"Men hjärtat då!"
Jag snyftade högt medan jag kände hur tårarna blev fler och fler.
Ibland ville jag bara försvinna, försvinna från denna idiotiska jord.
Jag mötte inte Justin's blick förrän jag satte mig normalt upp igen, oroligheten slog till igen men den var inte lika stark som den hade varit tidigare dem andra gångerna. Justin släppte min hand och reste sig upp. Min blick följde honom tills han stod utanför toalettdörren, jag var medveten om att det inte bara var han och jag i rummet men jag ville verkligen ha honom bredvid mig precis hela tiden.
"Jag ska lämna er ifred nu!" sa mamma medan hon strök min kind.
Jag nickade snabbt och reste mig upp ur soffan för att följa med henne ut i hallen, hallen kan man inte riktigt säga att det var men ut till ytterdörren. Precis när dörren stängdes igen så kom Justin ut från toaletten.
"Klar?"
"Klar!" upprepade han och flinade åt mig.
"Em, jag bjuder på middag ikväll!" Jag tittade ner på mina kläder innan jag mötte hans blick igen för att säga. "Är det en dejt?"
"Om du vill att det ska vara en dejt så är det en dejt."
Jag tittade återigen ner på mina kläder innan jag sa lågt. "Vilken tid ska vi säga?"
"19:00" Sa han bestämt medan han drog handen genom håret.
"Ut, ut, ut, ut..." Sa jag medan jag knuffade honom till ytterdörren.
Han vände sig hastigt om så att våra läppar nuddade vid varandra. "Ut!" Sa jag lågt mot hans läppar. Han såg alldeles oskyldig ut när han tog på sig jackan och gick ut ur rummet... Ett leende bildades på mina läppar och jag sprang sedan in i sovrummet för att leta upp ett klädesplagg som jag kunde ha på mig. Jag hittade bara en svart figursydd klänning. Jag tog upp den i famnen, medan jag kollade in i spegeln i några sekunder innan jag tog på mig klänningen.
Jag kollade på klockan som hängde på väggen. Var klockan redan 18:20 sist jag kolla så var den bara 17:15. Jag sminkade mig lite snabbt innan jag borstade igenom håret. Jag tittade självsäkert in i spegeln och viskade. "Denna kvällen kommer bli perfekt. Emelie, kvällen kommer bli perfekt!" Jag tog jackan i handen och stängde igen dörren. Jag kände hur vinden tog tag i mitt hår och jag rös till av den känslan. En svart limousine stannade precis där jag stod.
"Emelie Smith?" Jag log vänligt mot taxichauffören medan han öppnade bildörren för mig.
"Em..." Hans lena hand på mitt ben fick mig att le, jag log mot honom innan jag strök tummen över hans hand. Han var så otroligt fin i den svarta kostymen som han bar, och hans parfym hade kunnat dödat vilken tjej som hällts.
Väl inne på restaurangen där Justin hade bokat ett bord till oss så tittade jag fundersamt runt om kring.
"Varsågod!" log han och drog ut stolen. Jag slängde huvudet bakåt, medveten om att mitt hår föll över min rygg och blottade mina bröst som var upptryckta i den svarta figursydda klänning som jag bar. Justin satte sig ner med ett leende på läpparna på motsatta sida av bordet.
"Vad vill min vackra dam ha?"
"Vackra?' upprepade jag.
Jag kunde se hur han höjde på ögonbrynet från ögonvrån. Och jag kände de blickarna som killarna gav mig som satt vid bordet bredvid oss.
Drinken som Justin till slut beställde var inte speciell god men jag ville inte vara otrevlig på något sätt men den var verkligen vidrig. En telefonsignal tog helt plötsligt över rummet och alla som satt vid vårt bord tittade bort på oss.
"Emelie, förlåt men jag måste verkligen ta detta samtalet!"
Jag nickade under tiden jag hade glaset i min hand. Man ska aldrig sluta förvåna sig att kvällen ska bli bra utan att den ska bli avbruten på något sätt. Jag hade verkligen inget att säga till om, om musiken är hans liv så är den det.
"Får jag lov att bjuda på en drink?" Jag kände inte igen rösten. "Jag är tyvärr upptagen..."
"Upptagen?" Han kollade på den tomma platsen där Justin satt tidigare innan han mötte min blick igen.
"Du är väl inte upptagen" sa han nonchalant när han satte sig ner på stolen. Han syns inte till någonstans, inte vid utgången eller någonstans. Har han gått ut tänkte jag samtidigt som jag log mot den killen som satt mitt emot mig.
"Ursäkta mig."
"Emelie, kom igen alla vet vem du är! Du är den vackraste tjejen i hela världen." Jag kände hur jag rodna av det han sa. Han reste sig upp, han reste sig upp fortare än vad jag trodde att han skulle göra.
"Vad har du för planer ikväll då?" sa han och la sin stora hand på mitt lår.
"Svara mig sötnos!"
"Eh, alltså jag vet inte riktigt vad jag ska säga." stammade jag fram
"Följ med mig baby!"
Jag måste erkänna den killen som hade sin hand på mitt lår var inte ful. Han var riktigt snygg.
Jag tittade på honom som om han hade varit en Gud. Hans muskler som syndes under hans ljusblåa T-shirt fick mig att rodna.
"Emelie, har du träffat Melissa på de senaste månaderna?" Jag skakade ivrigt på huvudet samtidigt som jag tittade sorgset på henne.
"Vad har hänt?"
Justin satte sig ner bredvid mig och tog tag i min hand och höll ett hårt grepp runt den.
"Du vet att Lucas misshandla mig." Jag tog ett djupt andetag för att orka berätta för henne vad som egentligen hade hänt. "Hennes kille började misshandla henne förra året precis så som Lucas gjorde med mig. Och jag har precis fått reda på det."
Justin höll ett hårdare grepp runt min hand och mamma kramade om mig när hon såg att mina tårar rann ner för mina kinder.
"Men hjärtat då!"
Jag snyftade högt medan jag kände hur tårarna blev fler och fler.
Ibland ville jag bara försvinna, försvinna från denna idiotiska jord.
Jag mötte inte Justin's blick förrän jag satte mig normalt upp igen, oroligheten slog till igen men den var inte lika stark som den hade varit tidigare dem andra gångerna. Justin släppte min hand och reste sig upp. Min blick följde honom tills han stod utanför toalettdörren, jag var medveten om att det inte bara var han och jag i rummet men jag ville verkligen ha honom bredvid mig precis hela tiden.
"Jag ska lämna er ifred nu!" sa mamma medan hon strök min kind.
Jag nickade snabbt och reste mig upp ur soffan för att följa med henne ut i hallen, hallen kan man inte riktigt säga att det var men ut till ytterdörren. Precis när dörren stängdes igen så kom Justin ut från toaletten.
"Klar?"
"Klar!" upprepade han och flinade åt mig.
"Em, jag bjuder på middag ikväll!" Jag tittade ner på mina kläder innan jag mötte hans blick igen för att säga. "Är det en dejt?"
"Om du vill att det ska vara en dejt så är det en dejt."
Jag tittade återigen ner på mina kläder innan jag sa lågt. "Vilken tid ska vi säga?"
"19:00" Sa han bestämt medan han drog handen genom håret.
"Ut, ut, ut, ut..." Sa jag medan jag knuffade honom till ytterdörren.
Han vände sig hastigt om så att våra läppar nuddade vid varandra. "Ut!" Sa jag lågt mot hans läppar. Han såg alldeles oskyldig ut när han tog på sig jackan och gick ut ur rummet... Ett leende bildades på mina läppar och jag sprang sedan in i sovrummet för att leta upp ett klädesplagg som jag kunde ha på mig. Jag hittade bara en svart figursydd klänning. Jag tog upp den i famnen, medan jag kollade in i spegeln i några sekunder innan jag tog på mig klänningen.
Jag kollade på klockan som hängde på väggen. Var klockan redan 18:20 sist jag kolla så var den bara 17:15. Jag sminkade mig lite snabbt innan jag borstade igenom håret. Jag tittade självsäkert in i spegeln och viskade. "Denna kvällen kommer bli perfekt. Emelie, kvällen kommer bli perfekt!" Jag tog jackan i handen och stängde igen dörren. Jag kände hur vinden tog tag i mitt hår och jag rös till av den känslan. En svart limousine stannade precis där jag stod.
"Emelie Smith?" Jag log vänligt mot taxichauffören medan han öppnade bildörren för mig.
"Em..." Hans lena hand på mitt ben fick mig att le, jag log mot honom innan jag strök tummen över hans hand. Han var så otroligt fin i den svarta kostymen som han bar, och hans parfym hade kunnat dödat vilken tjej som hällts.
Väl inne på restaurangen där Justin hade bokat ett bord till oss så tittade jag fundersamt runt om kring.
"Varsågod!" log han och drog ut stolen. Jag slängde huvudet bakåt, medveten om att mitt hår föll över min rygg och blottade mina bröst som var upptryckta i den svarta figursydda klänning som jag bar. Justin satte sig ner med ett leende på läpparna på motsatta sida av bordet.
"Vad vill min vackra dam ha?"
"Vackra?' upprepade jag.
Jag kunde se hur han höjde på ögonbrynet från ögonvrån. Och jag kände de blickarna som killarna gav mig som satt vid bordet bredvid oss.
Drinken som Justin till slut beställde var inte speciell god men jag ville inte vara otrevlig på något sätt men den var verkligen vidrig. En telefonsignal tog helt plötsligt över rummet och alla som satt vid vårt bord tittade bort på oss.
"Emelie, förlåt men jag måste verkligen ta detta samtalet!"
Jag nickade under tiden jag hade glaset i min hand. Man ska aldrig sluta förvåna sig att kvällen ska bli bra utan att den ska bli avbruten på något sätt. Jag hade verkligen inget att säga till om, om musiken är hans liv så är den det.
"Får jag lov att bjuda på en drink?" Jag kände inte igen rösten. "Jag är tyvärr upptagen..."
"Upptagen?" Han kollade på den tomma platsen där Justin satt tidigare innan han mötte min blick igen.
"Du är väl inte upptagen" sa han nonchalant när han satte sig ner på stolen. Han syns inte till någonstans, inte vid utgången eller någonstans. Har han gått ut tänkte jag samtidigt som jag log mot den killen som satt mitt emot mig.
"Ursäkta mig."
"Emelie, kom igen alla vet vem du är! Du är den vackraste tjejen i hela världen." Jag kände hur jag rodna av det han sa. Han reste sig upp, han reste sig upp fortare än vad jag trodde att han skulle göra.
"Vad har du för planer ikväll då?" sa han och la sin stora hand på mitt lår.
"Svara mig sötnos!"
"Eh, alltså jag vet inte riktigt vad jag ska säga." stammade jag fram
"Följ med mig baby!"
Jag måste erkänna den killen som hade sin hand på mitt lår var inte ful. Han var riktigt snygg.
Jag tittade på honom som om han hade varit en Gud. Hans muskler som syndes under hans ljusblåa T-shirt fick mig att rodna.
"Baby come whit me!"
"Sluta, jag har Justin!"
"Bävern. Du förtjänar en riktig man Emelie!" skrattade han.
"Jag älskar honom över hela mitt hjärta."
"Okej, men bara så du vet mitt erbjudande står kvar så det är bara att slå en signal."
"Erbjudande? Vad pratar du om?" skrattade jag osäkert fram.
"Lek inte dum nu." svarade han mig och pussade mig på kinden.
"Em, kom..." Han kunde mitt smeknamn som Justin alltid kallade mig för det mesta, och denna killen fick mig att bli helt svag.
"Kommer du eller...?" flåsade han i mitt öra.
Kapitlet var kort, jag vet. Men jag ville att den skulle sluta så.
vem är den mystiska killen? Och ska Emelie gå iväg med honom?
Kommentarer
Trackback
