"Godmorgon sömntuta."
"Godmorgon." log hon, och slängde sig ner i soffan bredvid mig. "Sovit gott?" sa jag sedan med ett leende. 
"Alltså ja, ni har verkligen världens skönaste sängar." 
"I know." 
"Har du sovit någonting?" 
"Nej. Varje gång jag slöt ögonen så såg jag Em framför mig." 
"Jag är så otroligt ledsen över att Emelie inte är här nu." sa hon och strök mig över axeln. 
Jag gav henne återigen ett leende innan jag sa med min morgon röst. 
"Vill du ha något att äta? Jag kan göra pannkakor om du vill." 
Hon bet sig löst i läppen innan hon svarade på frågan. "Tack men nej tack. Jag tänkte åka in till stan och köpa en kaffe på något café, innan vi fortsätter med att leta efter ledtrådar och bevis." 
"Okej." sa jag när jag hade rest mig upp ur soffan. 
"Du vill väl inte följa med? Du får jättegärna om du vill." 
"Nej, jag orkar inte idag. Sorry." 
"Det är lungt." log hon. Hennes leende var så vackert. Hon fick min inre röst att börja skrika. 
Hela hon var vacker med andra ord. Hon hade absolut kunnat bli en modell för så vacker som hon var. Det var otroligt att jag kunde fantisera om min flickväns närmaste vän. Och det otroliga med det var att jag aldrig hade tänkt så om Em. Ja hon hade en fin kropp, ja det hade hon. Men Melissa hade den perfekta kroppen som modeller alltid hade. Hennes överkropp var ju bara för perfekt. Hennes naturliga läppar hade blivit perfekta på varje bild, eller rätta sagt hon hade blivit perfekt på varje bild. 
"Om du ska låna en av mina bilar, så tror jag att nycklarna ligger i översta byrålådan i hallen." 
"Okej. Jag är nog hemma igen om någon timme." Var det jag hörde innan dörren smälldes igen. När jag hade tagit mig ut i köket så kom jag tänka på det hon sa. Kallade hon detta för hemma? Jag hade absolut inget emot att hon kallade detta för hemma men det kändes så märkligt och roligt på samma gång. En gammal tidning låg på köksön och precis när jag skulle öppna den så hörde jag hur telefonen ringde. 
"Justin!" 
"Justin, hur fan kunde du?" skrek Scooter på andra sidan luren. 
"Men ni tror ju inte på mig att Emelie är i fara och att hon inte har varit här hemma på länge."
"Du kunde prata med mig om det. Istället så lämnar du sjukhuset som du inte fick."
"Ja det gjorde jag, och jag ångrar inte en enda sekund att jag gjorde det. Och du säger inte åt mig vad jag ska göra och inte göra, okej?" skrek jag och slängde iväg telefonen över golvet. Min blick vandra snabbt bort till telefonen där den låg på golvet. Jag kände hur jag kokade inombords och att jag inte hade så mycket energi kvar åt det här. Det kändes som att någon hade dragit ut min själ ur kroppen på mig och att det bara fanns ett skal kvar av mig. 
Det var höst och det hade nu gått flera månader sen jag hamlade i koma. Mardrömmen som hände i sommaras hade gjort så att jag hade missat flera månader. Jag hade missat flera månader med Emelie. Jag hade inte funnits vid hennes sida när hon behövde mig som mest. Ingen hade kunnat trösta henne på det sättet som jag alltid gjorde och bara tanken på det fick mig att må ila. Hon hade redan gått igenom för mycket för att vara arton snart nitton år. Ingen människa ska behöva gå igenom det hon har gjort, och ingen ska må så dåligt som henne. Om jag och Melissa inte hade tagit oss ut från sjukhuset igår kväll då hade jag fortfarande varit i det där vita fyrkantiga rummet. Klockan som hängde på väggen i köket visade bara halv elva och det betydde att det bara hade gått tio munter sen Melissa lämnade mig ensam hemma. Hon frågade om jag ville följa med så jag antar att hon inte ville lämna mig ensam innerst inne. Hon visste inte vad jag var kapabel till och det visste ingen inte ens jag visste vad jag kunde vara kapabel till ibland. Ibland så blev det bara för mycket för en. Emelie var hon som jag tänkte på ända tills jag hörde hur någon knackade på dörren.
"Melissa, du hade väl nycklar med dig?" sa jag medans jag öppnade ytterdörren. 
"Väntade du någon annan Mr. Bieber?" sa en stor man i uniform. 
Jag svalde hårt innan jag svarade på frågan. "Nej eller jo, jag trodde bara att det var min tjej!" Vad sa jag nyss? Sa jag att jag väntade på min tjej? 

"Okay, so you have a new girlfriend?"

"Okej, så du har en ny flickvän?" 
"Vad snyftar du egentligen på? Tror du att jag utnyttjar tjejer för att få ligga?" 
"Mr. Bieber, ta det lungt!" Han höll fram en bricka och jag såg direkt att det var en polis som stod framför mig. 
"Vad vill ni mig, då?" 
"Vi har fått veta att du tar droger. Och vårt uppdrag är nu att vi ska kolla igenom ditt hem."
"J-jag t-tar i-inga d-droger, k-konstapeln!" stammade jag fram.
"Det får vi se. " 
En efter en klev in i hallen och så många poliser som var här nu hade jag aldrig sett här förut. 
Dem skrämde mig. Tio minuter blev snabbt till tjugo minuter och jag visste inte ens vad jag skulle göra. Jag visste såklart att jag inte tog några droger men jag var ändå orolig för att dem skulle hitta något, något som inte tillhörde mig. Att stå stilla och kolla på när dem rotade runt i mitt hem, fick mig att bli mer och mer nervös för varje sekund som gick. 
"Mr. Bieber, du får följa med till stationen." 
"Varför?" frågade jag snabbt. Konstapelns blick flyttade sig åt sidan och fastnade några få sekunder senare på konstaplarna bakom honom. En av dem andra konstaplarna höll upp en påse med något i. Men jag såg inte var det var, allt blev suddigt framför ögonen och jag kunde inte se ordentligt på flera minuter. 
"Får jag skriva en lapp innan vi åker? Jag ska bara skriva en lapp till mamma." 
"Ja, om du skyndar dig." svarade konstapeln. Jag log och gick och satte mig på barstolen i köket. Jag visste inte vad jag skulle skriva, jag skulle såklart skriva till Melissa. Och nånstans i brevet så skulle det stå att jag var på polisstationen. Men kom jag på något att börja skriva om? Nej, jag visste inte ens hur jag skulle börja meddelandet som jag skulle skriva till henne. 
"Är du klar?" 
"Vänta." 
"Melissa, jag är på polisstationen. Men du behöver inte oroa dig, okej? Jag mår bra." sa jag för mig själv innan jag skrev ner det på lappen.

Det kommer vara Melissas perspektiv i nästa kapitel, så då får ni veta vilken kändis (modell) hon är. Men kommentera så är ni snälla!

KOMMENTERA!