Tidigare:

"Kidnappad?" 
Jag nickade snabbt åt henne innan jag gav Ryan en blick, en blick som fick honom att resa sig upp. 
"Jag lämnar er två ifred så att ni kan prata i enrum." 
"Tack!" sa vi båda två till honom samtidigt. Ett vackert leende växte på hennes läppar innan hon tog min hand i sin. "Jag kände på mig att något inte stod rätt till." viskade hon lågt. 
Min blick fastnade direkt på hennes naturliga läppar, dem var absolut inte porriga så som sjuksköterskans var. Och hennes röstresurser fick mig att rysa lika mycket varje gång, fast att hon skrek så fick hon mig alltid att rysa inombords. 
Emelie fick aldrig mig att rysa så mycket som Melissa alltid fick mig att göra. 

"Jag har en plan" 
"Va?" 
"Jag vet hur jag ska göra för att komma ut från sjukhuset. Och du ska hjälpa mig, för det sker ikväll" 
Melissa gav mig en blick, en blick som gjorde att jag ångrade det jag sa. 
"Justin du är galen, vet du det? Och hur ska du kunna lämna sjukhuset? Du får ju inte ens lov att lämna ditt rum." 
"Du ska hjälpa mig!", sa jag bestämt. 
"Nej, jag vägrar." 
"Em är i fara, you remember?" 
"Ja. Men..." 
"Inga men." 
Jag reste mig upp och gick bort till det lilla skåpet som fanns vid dörren. Jag öppnade försiktigt dörrluckan så att inget ljud skulle höras. 
"Hjälp mig att packa, så är du gullig." 
"Jag?" 
"Ja, det finns väl ingen annan i rummet?" skrattade jag. 
Efter ungefär tio minuters tjafs om packningen så reste hon sig upp medan hon suckade en djup suck. Hon tog min ryggsäck och ställde ner den på sängen medan jag tog ut mina saker ur skåpet. 
"Tack!" flåsade jag, och la ner sakerna i väskan. 
Precis när vi var klara med det som vi höll på med så hörde jag Melissa säga. 
"Justin, någon kommer." 
"Fuck..." 
Melissa satt på stolen bredvid mig när dörren öppnades efter ungefär tre knackar. 
"Mr. Bieber, hur mår du?" Jag läste på hennes namnbricka som hängde på hennes vita skjorta.
"Miss Horton, jag mår likadant som förut då när ni frågade mig." svarade jag nonchalant. 
"Okej, en läkare kommer förbi om några timmar för att ta några prover på dig." 
"Skit också." 
"Ursäkta vad sa du?" 
"Absolut ingenting", svarade jag kort. 
Hon nickade snabbt mot mig innan hon lämnade oss ensamma kvar i rummet. Min blick vandrade snabbt bort mot Melissa där hon satt och kollade ner i golvet. 
"Vad är det?" 
"Jag tänker bara på något som jag sa till Emelie sist när jag var här." 
"Melissa, vad sa du till henne?" anades jag. 
"Vi pratade om Nick. Och jag brättade för henne att han är lika grym som Lucas." 
"Lucas? Melissa, du är ett geni."
"Varför är jag det?" 
Varför har jag inte tänkt på det här tidigare?" sa jag lågt.
"Vadå?" 
Jag kom tänka på när jag och Em gick i källaren när lamporna gick i sönder. 
Då när jag kände hur hon darrade i min famn, och när hon mumlade mot mitt bröst att det var Lucas som hade orsakat händelsen. Det var han hon var rädd för, det var han som hade fått henne att må dåligt och det var han som hade orsakat massa problem mellan oss. 
Jag såg hennes vackra ansikte framför mig. Hennes perfekta läppar som jag fick möta, hennes ögon som fick mig att vilja spricka och hennes vackra kropp som jag bara älskade. 
Varför hade jag inte tänkt på detta förut att det kunde vara Lucas som hade kidnappat henne? Jag visste ju att hon var rädd för honom och att han var ond. 
"Justin, vad menar du?" 
"Jag vet nog vem som har Emelie." 
"Vem tror du har henne?" 
Jag mötte hennes blick medan jag la huvudet på sned. "Lucas!" sa jag hest. 
"Justin, hur kan du vara så säker på det?" 
"Det är jag inte. Men jag har en känsla av det."
"Okej!" 
Jag började känna mig yr. Tänk om Lucas hade Emelie vid sin sida precis just nu. Och jag hade ingenting, förutom Melissa. Om jag inte kommer på en bra lösning på att ta sig ut härifrån inom en timme så kommer det bli ännu svårare att hitta henne. Vi måste leta efter ledtrådar där hemma för att se så att det inte var där hon blev kidnappad, med eller utan polisen får vi göra det. Men tanken slog genast bort igen. Men vi var absolut tvungna till att kolla upp det så att det inte var där allt hände. Men att dra in polisen, nej det fanns inte längre i mina tankar. 
"Melissa, vi måste ta oss ut härifrån inom en timme." 
"Men hur ska det gå till?" 
Min blick flög åt sidan. Och det fick henne att ta ett kliv närmare mig. Jag kände hur jag började bli nervös, riktigt nervös faktiskt. 
"Du ringer och beställer en taxi som ska vara här inom en timme."
"Men dem kommer ju känna igen dig." 
Det hade jag absolut inte tänkt på att dem skulle göra. Och det var därför jag avskydde att vara artisten Justin Bieber, som inte kunde gå på gatorna utan att bli igenkänd. 
"Det kommer vara rätt mörkt, eller? Klockan kommer nog vara ungefär kvart i sju och det har ju inte varit så speciellt ljust där ute idag." tillade jag några minuter senare.
"Men dem kommer höra på din röst att det är du." 
Jag flinade busigt åt henne innan jag smekte hennes ena hand med tummen. 
"Du ska låtsas att du är min flickvän!"
"Din flickvän?" upprepade hon. Jag suckade innan jag reste mig upp ur sängen. 
Det skulle faktiskt bli rätt intressant att se hur det kommer att gå när hon ska spela min flickvän, och det är nog både första och sista gången hon gör det. 
"Melissa..." 
"Vad ska jag ens göra när jag ska låtsas vara din flickvän?", avbröt Melissa mig. 
"Du vet!" 
"Vet jag?" pep hon. 
"Det kommer väl helt naturligt sen när vi är i den situationen." 
Hon nickade åt mig innan hon tog ett löst grepp runt min ena handled. 
"Så får jag göra detta?" 
"Vadå?", svarade jag henne. 
"Detta!" sa hon med ett leende. Och i nästa sekund så kände jag hur jag rös när jag hände hennes händer lite över allt på min kropp.

Konstigt nog så lutade jag mig ned mot hennes läppar...och så hade jag för första gången i hela mitt liv kysst min flickväns närmaste vän, Melissa. Men inget sa åt mig att sluta kyssa henne, jag besvarade kyss efter kyss efter kyss och jag kände hur jag ville ha mer än bara kyssar... Det barnn i kroppen med andra ord. 
"Vi måste ta oss ut nu, Melissa." sa jag hest och kysste henne återigen innan jag 
slutade igen. 
"Japp!" anades hon, medan hon rättade till linnet som hade glidit lite åt sidan medan vi 
höll på. Hon tog återigen ett grepp runt min handel medan hon stirrade in i mina ögon, hon var perfekt inte hade jag sett förut att hon var så vacker. Iförsig så kanske man inte lägger märke till sådant när man redan är tillsammans med en av de snyggaste tjejerna här i världen. 
När vi hade tagit oss ut till hissarna så svepte min blick snabbt bort till dörren, dörren som var till avdelningen. 
"Vi klara det!" Melissa såg nervös ut när vi stod och väntade på en utav hissarna. Det kändes verkligen som en evighet och stå där och vänta. 
"Jag vinkar in en taxi sen när vi har tagit oss ut härifrån." 
Jag bara nickade åt henne. Solglasögonen hade jag äntligen fått på mig, så jag var iallafall lite lugnare än henne.
"Äntligen." sa jag med en konstgjord röst och drog på mig luvan. 
Som tur var så var det ingen i hissen, iallafall inte en personal från sjukhuset. Ett leende bildades på mina läppar när det plingade ljudet hördes i hissen. - Äntligen så skulle jag få slippa att bo här i denna miljön och det fick mig att vilja hoppas på några olika saker. 
"Justin, skynda dig." viskade Melissa så tyst som det bara gick. 
"Varför?" 
"En läkare från din avdelning står cirka tio meter ifrån oss."
"Shit... Melissa, hur ska vi göra nu?" 
Hon tittade bort mot läkaren som stod vid den lilla affären innan hon sa med en lungn röst. 
"Gå ut och vänta på mig där utanför, för jag tror att han har sett oss. Förhoppningsvis så har han bara sett mig." Ett leende bildades på hennes välformade läppar innan hon gick bort till läkaren. 
"Ursäkta  mig dr. A..." Var det sista jag hörde innan jag stod där ute. Jag kände hur vinden kom emot mig och det kändes så annorlunda, jag hade inte varit ute på så många månader så det kändes både så skönt och så märkligt. Jag hade bara legat i en säng medan flera miljoner tyckte synd om mig. Och helt plötsligt stod jag här utanför den byggnaden som jag inte fick lämna, jag fick inte ens lov att lämna mitt rum."Justin, var är du?" mumlade Melissa. 

"Här!" sa jag och klev ut ur busken. 
"Amen Justin, vad gjorde du egentligen där inne?" skrattade hon. 
"Gömde mig typ." 
"Aha, vet du vad det är jag älskar hos dig?" 
Jag skakade ivrigt på huvudet medan jag mötte tiotals ögon som stirrade på mig. 
"Okej." Hon rättade till mina snören i tjocktröjan innan hon fortsatte på sin mening. "Det jag älskar hos dig Justin är din humor. Din humor är en sak som jag bara älskar." 
"Tack!" sa jag kort. Hon hann få syn på en ledig taxi före mig och hon tog tag i min hand medan vi gick till den taxin som hon hade vinkat in. 
"Hej, kan du köra oss typ tjugo minuter härifrån?" 
"Åt vilket håll vill ni åka?" 
"Kan du typ köra oss till Justin Bieber's hus?" 
"Är ni fans till den idioten?" 
"Nej, men kan du köra dit oss?" 
"Vart ska ni ens göra där? Han som tog en överdos och hamlade i koma är det dit ni vill komma?"
"Nu kör du oss dit, okej? Förstår du vad vi menar?" skrek jag och höll ena armen runt den mörka killens hals. 
Det som fick min bägare att rinna över var allt det som den killen sa till oss
Melissa tog sedan tag i min hand och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, jag ville bara brista ut i gråt, i gråt för att jag kände mig så svag. 
"Ta det lungt nu!" viskade hon mot mina läppar. 
Konstigt nog så började jag kyssa henne igen. Men denna gången var det jag som började och det var hon som besvarade mina kyssar. Efter ungefär tjugo kyssar kanske så slutade jag kyssa henne tvärt, Emelie dök upp i mitt huvud och jag kände mig så otroligt dum men ändå inte. Melissa satte sig normalt upp och jag tänkte och tänkte på det som hade nyss hänt. Jag kände mig så misslyckad... Jag hade nu kysst min flickväns närmaste vän två gånger och jag ville bara spy efter allt det här. Varför gjorde jag såhär mot Em? Hon förtjänar mycket bättre än såhär. Hon kanske inte ens förtjänar mig, och hon är så mycket mer värd än det här. Det var hon som var mitt livs stora kärlek. Det var henne jag ville bli gammal med och det var henne jag ville bilda en familj med.

Kanske lite för mycket drama? Hoppas att ni gillade kapitlet ändå och slänger in en liten kommentar eller något.;) Jag vet inte om kapitel 18 kommer ut på lördag, tyvärr. Men ni fick ett extra långt kapitel idag och jag hoppas verkligen att ni gilla det! jag är ledsen för att det kanske inte kommer fler kapitlen denna veckan. Men jag hoppas att jag ska hinna bli klar med det. :)  

KOMMENTERA!