Tidigare:
"Aj!" Hörde jag att hon jämnade sig. Jag öppnade mina ögon och det första jag såg var Emelie. "Älskling, om du inte hade bett om hårdare igår då hade du inte varit så öm idag." Hon ignorerade det jag sa och tog på sig ett par svarta shorts och ett vitt vanligt linne som hängde på stolen. "Vad ska vi göra idag?" Jag satte mig upp och tog på mig min T-shirt från igår innan jag sa med min morgonröst. "Jag vet inte för Ryan och Chaz pratade om att dem skulle komma, men jag är inte säker." "Din morgonröst är så jävla sexig." Sa hon och bet sig löst i läppen medan hon vek ihop ett par byxor.

Vi hade precis kommit ner från övervåningen när det knackade på dörren. Justin tittade frågande på sin ur klockan som han alltid har runt sin handled innan han gick bort till dörren.

"Vem kan det vara som knackar på såhär tidigt på morgonen?" Justin gav mig en trött blick och rykte på axlarna innan han tog tag i handtaget och vred om låset. "Hey bro, hey Emelie!" skrek Chaz när han kom in innanför dörren. "Såhär tidigt?" sa Justin och gäspade samtidigt som han kollade på Ryan. 

"Hur ska vi kunna veta vad ni gör om kvällarna?" Justin skrattade osäkert mot mig innan han tog upp sin mobil ur fickan. "Justin...?" För några år sen eller nej det kan väl inte vara så länge sen? Men iallafall. Justin pratade om vårt sexliv inför både vänner och för vissa i hans crew. Och vi har också bråkat mycket om det där, men Justin försökte alltid komma på ursäkter som. "Men baby, jag hade kunnat berätta inför hela världen om det. vet du varför? För jag älskar dig så otroligt mycket, och jag hade viljat berätta det för precis hela världen hur jävla vacker och sexig du är!" Det var ju alltid han som vann när det gällde det ämnet. Han fick mig alltid att bli generad när han kom med såna ursäkter. Och han visste att jag inte kunde försvara mig i den situationen som jag var i då. 

"Emelie, vad tänker du på?" sa han, helt plötsligt och la sin ena hand på min axel.
Jag vaknade till eller vad man ska säga när jag kände hans hand på min axel.
"Justin, har du berättat eller?"
Han strök handen från min axel ner till min rygg samtidigt som han skakade på huvudet i ett fåtal gånger innan han pussade mig på kinden.
klockan hade nästan precis slagit elva när jag klev in i vardagsrummet där killarna satt i soffan.
"Em, kommer du ihåg? Eller nej det gör du inte förresten."
"Vadå?" sa jag när jag möte Justin`s blick.
"Ingenting!" Jag rykte på axlarna och gick tillbaka ut i köket.
Jag fortsatte med det som jag gjorde tidigare. Jag tittade återigen in i kylen och kände på en mjölkförpackning innan jag skrev ner allt som jag skulle handla när jag kom till mataffären.

Justin är verkligen världens lataste, tro mig. Han tvättar aldrig sina kläder själv och han vill aldrig följa med och handla. Varje gång jag frågar honom så säger han alltid ett blankt nej.
Men varför det är så kan jag tyvärr inte svara på. Jag anar ju att det är kändisskapet som har gjort det lite såhär. Ja, det hade nog blivit kaos om han hade följt med till såna ställen. Men vadå?
Jag vill också kunna umgås med min pojkvän på ett sånt sätt som alla tjejer vill. Jag vill kunna gå i affärer utan att massa fans och så vidare kommer fram.
Jag kanske låter lite egoistisk nu.
"Jag går och handlar nu." sa jag medan jag kollade in i vardagsrummet där dem satt och spelade på det dumma tv-spelet.
"Baby, vill du ha skjuts?"
Jag skakade på huvudet och kollade ner på mina ben innan jag återigen möte hans blick.
När jag kom runt hörna av vår tomt så såg jag till så att det inte fanns några paparazzis eller fans i närheten, för jag orka verkligen inte med dem just nu.
Men när jag hade tagit mig ungefär femhundra meter längre fram så svängde jag in på grusvägen för att inte papparazin skulle se mig. Men som tur var, var den personen upptagen med att kolla in i restaurangen. Hur kan man egentligen vara så besatt av att kolla upp vad kändisarna gör på deras fritid? Vi alla är ju människor. Eller vad är det jag har missat?
Ja, jag vet att jag har ett förhållande med Justin Bieber, men jag valde inte att bli känd via honom eller vad man ska säga. Iförsig blir man sedd på ett annat sätt när man är ute, men jag utnyttjar inte det här för att jag vill bli en kändis eller så.
pip. pip. pip. Oh, vad jag hatar det pipljudet som finns inne i mataffär.
Men man vet att man har kommit fram till kassan när man hör det så det måste ändå vara ett positivt ljud.
"Hej,14 dollar tack!" Jag log mot kassörskan medan jag tog upp dem från plånboken.
"Ursäkta mig, men är du Emelie Smith som är tillsammans med Justin Bieber?" sa hon sedan och la sin hand på min.
"Japp, vad kan jag hjälpa dig med?" Svarade jag lite nonchalant.
Jag såg hur den oskyldiga kvinna fick en annan min från ett leende på läpparna till att bli helt allvarlig. I den stunden så kände jag mig verkligen mer än dum.
"Min dotter där hemma är verkligen galen i dig och Justin. Och hon vill säkert ha din autograf så ja."
Jag log mot kvinna och läste namnskylten som hon bar på sin skjorta. Hon hette tydligen Rose, och hon verkade verkligen jätte trevlig.
"Okej. Visst kan jag skriva en autograf till henne." sa jag med ett leende.
Efter jag hade skrivet min autograf till Nellie som hennes dotter hette så gick jag och packade ner mina varor i kassarna.
Solen hade äntligen kommit fram nu. Det var inte sånt konstigt sken som det var tidigare då jag gick till affären. Precis när jag hade gått igenom hela parkeringen så kände jag att det gjorde en aning ondare. Jag kanske inte skulle bett Justin om hårdare igår. Eller jag kanske skulle tagit hans erbjudande om skjuts. Jag funderade på det under tiden jag gick med dem tunga kassarna i händerna.
Helt plötsligt så stannade jag upp och satte ner kassarna på marken och vände mig sakta om med hela min kropp. En blå skåpbil stod helt stilla mitt i vägen, och när jag tog upp mina kassar igen så såg jag att den kröp fram på vägen fast att den inte hade någon anledning till det. Jag kollade snabbt på den killen som satt inne i bilen och jag såg hur han kollade på mig. Och i den sekunden så förstod jag att han förföljde mig.
Mina ben började skaka men jag försökte ignorera det men det var inte så lätt som det var sagt. Jag började springa fortare och fortare och bilen kröp inte lägre så som den gjorde tidigare. Bara det inte är Lucas tänkte jag och ökade tempot.
Han sa när jag gjorde slut."Hämden är ljuv sötnos! Tror du verkligen att du kan komma undan med det här? Det kommer bli vi två igen bara så du vet det. Det är inte lönt att du försöker gömma dig för mig för jag kommer alltid hitta dig vart du än är, right? Gumman, är du rädd nu eller?" Jag glömmer aldrig det greppet som han hade runt mitt ansikte när han sa det, och hans äckliga läppar mot min hud.
Låt detta vara en riktigt dålig mardröm. Lucas kan väl inte ha hittat mig? Eller?
Bilen slutade följa efter mig precis innan jag svängde in genom grindarna till vår tomt.
Jag försökte lugna ner mig när jag kom in på tomten så Justin inte skulle märka att jag var rädd på något sätt.
"Justin?"
Jag kollade igenom hela undervåningen innan jag återigen kom ut i hallen där jag såg en liten vit lapp ligga på det lilla bordet. Jag suckade en djup suck innan jag öppnade lappen.

"Hey, Em! Jag och killarna stack ner till stranden när du var iväg och handlade.
Jag hoppas att allt gick bra och att inga fans och så vidare hoppade på dig, hahaha.
Babe? Jag orkar inte lagga mat idag och jag vet nog redan vad du tänker. Men jag köper med mig hem den vanliga pizzan, okej? Ring mig om det är något.
I love you to the moon and back! "

Jag tog upp lappen upp till bröstet och höll ett hårt grepp runt den. Ett motor ljud hördes ungefär en halv minut senare och jag fick den känslan att jag skulle gömma mig. Jag sprang upp för tappan och tittade in i alla rummen innan jag fick idén att gömma mig under min och Justin`s säng. När jag precis hade lagt mig ner under sängen så hörde jag att någon ryckte i dörren. Jag knep ihop ögona hårdare och en film spelades upp i mitt huvud. Det var inte en vanlig film som man ser på tv:en, det var en film med mig och Justin. Precis alla dem äventyren som vi har gjort tillsammans spelades upp och alla våra minnen.

Är det Lucas tänkte jag samtidigt som jag tänkte ska jag dö nu. 
Var det sista gången jag fick känna Justin´s kropp mot min igår kväll? Hade jag kysst honoms underbara läppar farväl? Kommer jag aldrig få känna hans doft igen? Kommer jag dö nu eller vad?