Jag gick bort till Justin som satt under trädet och nynnade på någon låt som jag aldrig någonsin hade hört förut. "Vad tyckte du om den?" Sa han och kollade upp på mig när jag forfarande hade luren mot örat. Jag sneglade bort mot bilen och hoppades på att Melissa skulle svara mig på andra sidan luren, jag lät så många signaler gå fram innan telefonen själv avbröt samtalet. "Baby?" Jag satte mig ner bredvid Justin och sen efter ett tag så kände jag att han smekte mig lite lätt över  armen med sina fingertoppar.

"Du ryser lika mycket varje gång när jag gör så här på dig"  

"Är det konstigt, eller?" 

Han sprack upp i ett stort leende och pussade mig på kinden innan han reste sig upp och gick bort till bilen som var parkerad på grusvägen.
"Kom"
"Ska vi redan hem?" Tillade jag och lät lite förvånade samtidigt som jag tittade upp från marken. Justin höjde på det ena ögonbrynet och gick bort mot framdörren på bilen och öppnade den, han var alltid så noga med att öppna bildörren för mig var vi än var.
När vi hade kommit ut från grusvägen ut på den vanliga vägen så hörde jag att nån sa på radion "Hey, alla Belieber's där ute!" Jag kände igen rösten men ändå inte, och jag orkade verkligen inte sitta och grubbla på det heller så jag kollade på Justin där han satt och tittade ut på vägen.
"Em, vad tänker du på?" Jag tittade fortfarande på honom och skakade snabbt på huvudet innan jag la huvudet på sned och mumlade "Vem var det som sa det på radion?"

 

Justin skrattade mot mig och försökte ändra rösten när han sa "Det är jag baby!"
"Du?" Justin nickade mot mig och sjöng med i den låten som de spelade på radion.
Jag kunde inte förstå att hans röst hade förändras så mycket på två år och jag kommer knappt inte ihåg att han hade den rösten förut. Han log mot mig några gånger innan han svängde in på vår tomt .
"Ska vi bada?" sa ag helt plötsligt och kollade ut genom fönstret.
Jag kände hans hand på min axel och att han viskade "Visst baby!" mot min kind.
När vi hade kommit in i hallen så tog jag av mig mina skor och sprang upp till vårt sovrum och tog ut min nya bikini från byrålådan och sprang in på toan. Jag tog fram raklöddret från skåpet och smetade ut en liten klick på varje ben innan jag tog rakhyveln och drog den mot benen där löddret var. Efter jag sköljde av det så tog jag av mig resten av kläderna och la dem i tvättkorgen under vasken, och kollade mig själv i spegeln i en liten stund. Helt plötsligt så knakade det på dörren och Justin sa "Älskling, är du klar snart?" Jag såg i spegeln att det bildades ett leende på mina läppar efter det han sa.
"Jag kommer snart!" Ropade jag och tog på mig bikiniöverdelen.
När jag hade gjort mig helt klar för att bada med Justin där ute i trädgården så tog jag handduken och slingrade den runt min kropp och låste upp dörren.
"Justin, du hade ju kunnat varnat mig att du bytade om där ute"
"Emelie, det är inte så att du inte har sett den tidigare" skrattade han och drog upp badbyxorna lite längre upp.
Jag skrattade till av det han sa och gick sedan ut ur rummet, ner där nere och ut genom terrassdörren. Jag hann inte tänka så mycket efter jag hängde handduken över solstol ryggen för Justin sprang mot mig och lyfte upp mig i hans famn och hoppade ner i vattnet med mig i famnen. Jag hann inte ens reagera innan jag var i vattnet och var genomblöt, jag rättade till mitt blöta hår som hängde ner för ögonen och slängde bak huvudet så att håret landade på ett annat ställe.
"Baby you are so cute"
Jag himlade med ögonen och simmade bort till andra sidan. Justin simmade efter mig som om vi tävlade om vem som hade kunnat simmat snabbast bort dit "Emelie, så snabb du har blivit" sa han och drog sin hand genom det blöta håret.
Jag slingrade runt mina ben runt hans midja och viskade "Justin, vill du utmana mig eller?" Han skrattade mot mina läppar och nickade.
"Okej. Vi gör så här, vi startar här och simmar bort till den andra kanten och den som slår först i själva väggen vinner, okej?"
Han nickade och torkade bort vattnet från ansiktet med sin hand innan han simmade bort till mig.
"Klara färdiga gå!" skrek han och tryckte ifrån med foten från bassängväggen.
"Jag vann!" Flåsade han i mitt öra och klättrade upp för stegen och ställde sig framför mig.

"Ja, det var väl bara rena slupen att du vann?" Han höjde på ett av ögonbrynen och skakade på huvudet innan han hoppade kanonkulan ner i vattnet.
Det skvätte upp jättemycket vatten när han landade men när han kom upp på vattenytan igen så tog han tag i min hand och lyfte upp mig i hans famn. Så jag flätade in några av mina fingrar in i hans hår och viskade lågt mot hans läppar "Jag älskar dig så otroligt mycket!" Han svarade inte mig men han gav mig en puss och kollade in i mina ögon innan han kramade om mig.
"My love"
Jag log stort mot honom och kollade samtidigt lite frågande på honom innan jag rykte på axlarna och simmade bort mot stegen.
Ungefär fem minuter efter jag gick upp ur vattnet så kom Justin och satte sig i solstolen bredvid mig. Han var så otroligt söt där han satt och lekte med mobilen så jag satte mig normalt upp och drog mina fingrar mellan hans bröst och log.
"Vad?" Flinade han.

Jag är så tacksam, jag är så otroligt tacksam för att han finns i mitt liv. Vem vet jag hade kanske inte varit den personen som jag är idag om jag inte hade träffat honom. Jag hade kanske  bott i New York nu och jag hade kanske inte ens vågat gå ut. Detta var ungefär såna frågor som jag inte själv kunde svara på när jag tänker på dem.
"Jorden anropar, Emelie"
"Va?" sa jag och lät helt förvirrad.
"Du smekte mig på bröstet men du slutade lika fort igen"
Jag ryckte på axlarna och reste mig upp och tog med blomkrukan med mig in i köket.
När jag hade ställt ner blomkrukan på diskbänken så gick jag bort till kylen och öppnade den. Jag tog ut mjölkpaket ur kylen och ett glas från skåpet och ställde de på diskbänken bredvid blomkrukan.
"Älskling, har du gett blomman vatten?"
"Nej, inte än"
Jag kände Justin händer runt min midja och att han gjorde fuktiga märken på min kind längst med min hals. Oron slog till, en konstig orolighet som jag nog inte har känt så många gånger tidigare slog till, men vad var det egentligen jag var så orolig över? Var det medierna eller vad var  det? Jag hade fått denna känslan en gång tidigare då jag och Justin var på en klubb i New York.. Den kvällen så tänkte jag att det kanske var för att jag var rädd för att Lucas skulle hitta mig och ja. Jag är faktiskt fortfarande rädd när jag är hemma ensam, Justin är den som gör att jag känner mig trygg. Jag känner mig trygg i hans sällskap och såklart bland våra vänner och så vidare. Men Justin är den som får mig lugn och jag känner mig mest trygg när jag är med honom..

Jag vill verkligen inte tänka på mitt förflutet, jag ville inte men det är inte så lätt alltid. Justin och jag har haft många samtal om det här och vi har till och med börjat bråka om det..
Alltså alla dessa saker som jag har varit med om är som en historia för andra men det är en verklighet för mig. Det händer ofta att jag inte kan koncentrera mig på Justin när han berättar något viktigt.
"Ska vi äta pannkakorna från igår?"
"Visst" sa jag och kollade upp på honom.
När vi satt vid köksbordet så kollade Justin på mig och han släppte inte ens blicken från mig för nån sekund. Han reste sig helt plötsligt upp och gick fram till mig och viskade i mitt öra.
"Vet du hur sexig du är i den bikinin?"
Jag kände hur jag rodnade till av det han sa. Och jag vände mitt ansikte mot hans och viskade mot hans läppar. "Vet du hur het du är när du är ute på scenen?"
Det bildades ett leende på hans läppar och sen lyfte han upp mig i hans famn.
Jag kollade in i hans ögon och sen hörde jag att min mobil pep till. Jag hoppade ner från Justin's famn och sprang till diskbänken där min mobil låg på laddning. Melissa hade äntligen svarat mig och hon skrev att jag skulle ringa henne så jag gjorde det. Det gick inte fram många signaler innan jag hörde henne säga med en sorgsen röst "Hej Emelie!"
"Baby, vad har hänt?"
Det blev tyst i luren, jag hörde bara hennes andetag och att de blev tystare och tystare för varje sekund som gick.  Jag kollade på Justin som stod framför mig och kollade på mig. Han viskade efter en stund "Jag går upp du vet var jag finns om du behöver mig." Jag nickade mot honom och gick och satte mig på stolen där jag satt tidigare..