"Jag mår bra, ser du väl?" Jag kramade om henne och sa lågt. "Mel, snälla, du. Jag ser att du inte alls mår bra."
"Sa hon till dig att jag var en bitch?" Precis när jag skulle svara henne så kallade Scooter på mig. "Justin, kommer du?"
"Jag måste gå." sa jag hest innan jag pussade henne på pannan.
Jag kollade på henne hela tiden när jag stod inne i studion men när jag inte var beredd på det så sprang hon ut genom dörren.
"Swag. Swag. Melissa..." skrek jag. Jag sprang efter henne ut ur byggnaden. Men helt plötsligt så såg jag inte henne. Det var som om hon hade gått upp i rök.
"Melissa, Melissa, Melissa, var fan är du?"

Vart var hon? Jag tittade bakom byggnaden men hon var inte där. Jag gick sakta bort mot övergångsstället innan jag kom tänka på vart hon kunde vara. Parken var det som dök upp i mitt huvud. Där låg en park några minuter bort. Nära där jag befann mig nu. Man kunde se parken därifrån jag stod, allén med träden.
"Justin?" sa en okänd röst. Jag vände mig om och fick genast syn på en tjej som kanske var i min ålder. "Ja. Vad kan jag hjälpa dig med?" log jag. Jag förstod direkt att det var en av alla mina fans, med tanke på att hon skakade som aldrig förr.
"O-oh m-my g-god! J-Justin...k-kan..."
"Sweetie, andas!"
"Ja, jag försöker!" flåsade hon.
Jag förstod att hon ville ha en bild på oss två, så jag tog mobilen ur hennes händer och jag kunde nästan höra hur hon log när jag tog bilden på oss. Jag tänkte fortfarande på Melissa. Jag ville be om ursäkt. För vad visste jag inte. Men jag kände att jag behövde det. Hon kände på sig att mamma hade sagt så till mig, och jag ville inte att hon skulle må dåligt. Jag ville se henne le, jag ville ha henne bredvid mig och jag ville krama om henne. Jag kramade om tjejen innan jag gick vidare. Jag gick förbi massa affärer av olika slag men när jag stod utanför ett café så hörde jag att min mobil ringde. Jag tog ett djupt andetag innan jag tog upp mobilen ur fickan. "Justin!"
En kvinnlig röst svara på andra sidan luren och jag kände inte riktigt igen hennes röst. "Okej, så ni vill fotografera henne?" frågade jag förväntansfullt. "Ja, vi tycker att hon skulle passat utmärkt för detta jobbet!"
"Hon vet inte hur man ska bete sig och hur man ska posera framför kameran."
"Mr. Bieber, det kommer med tiden! Men tror du att Melissa Horton skulle varit intresserad av
Jobbet?" Jag funderade under en lång tystnad. "Hallå? Vad tror du?"
"Ursäkta. Men absolut, jag tror att hon vill göra det!"
"Thanks Mr. Bieber!" Jag log för mig själv när jag kom in i parken, några minuter senare. Hon syndes inte till någon stans, jag fortsatte gå längre in i parken och alla dem färgglada löven som låg på märken fick mig att tänka på när jag var på polisstationen för någon månad sen."Melissa?" sa jag helt plötslig och la handen på en kvinnas axel bakifrån. "Låt mig vara ifred!" snyftade hon. 

Jag satte mig på bänken och strök min hand över hennes ben. "Mel, förlåt!"
"För vad? Du ska inte be om ursäkt."
"Okej!" Hon tittade upp på mig och jag kunde inte motstå att le. Hon var inte bara vacker utan hon var också smart, snäll och omtänksam. "Vad flinar du åt?"
"Åt dig."
"Åt mig? Varför?" frågade hon.
"Du är perfekt, Melissa!"
"Nej, det är jag inte."
"För mig är du det." Hon log mot mig innan hon viskade lågt mot mina läppar. "Vad skulle jag gjort utan dig?" Jag rykte på axlarna innan jag började besvara kyssen. Jag hade aldrig varit såhär lycklig tidigare, som jag var nu. Hon gjorde mig lycklig enda ut i fingerspetsarna och inga ord kunde beskriva hur mycket jag älskade henne. Jag älskade denna kvinnan så otroligt mycket så att jag kunde bli galen ibland.
"Jag fick ett samtal tidigare, innan jag kom hit."
"Och?"
"Samtalet gällde dig!"
"Mig?" frågade hon.
 "Ja, en fotograf undra om du ville ställa upp och bli fotograferad. Och hon tyckte att du skulle passat utmärkt för det jobbet. Och jag sa..." 
"Du sa vad?" avbröt hon. 
"Jag sa att du är intresserad av jobbet!" 
"Amen, Justin..."
"Sch baby, jag vet!" 
"Jag vet inte ens hur man posera framför en kamera."
"Men det kommer med tiden!" svarade jag henne. Hon log osäkert innan hennes blick förflyttades ner i märken. "Vilken dag ska jag vara där?"
"Idag, om någon timmes tid."
"Idag?" Jag tittade på henne och nickade. Människorna som gick förbi oss kunde inte motstå att kolla på oss, deras ögon var som golfbollar, och det var riktigt konstigt att ingen gick fram till oss. Inte en enda fan eller en enda paparazzi. Jag tog hennes hand i min när vi reste oss upp."Bilen står väl parkerad utanför studion?" 
Min blick flyttade sig åt sidan där hon stod. "Ja. Men jag kan hämta bilen, om du vill? Men då måste du vänta här så att jag vet vart du är." Hon log stort mot mig. "Babe Justin, jag mena inte så. Jag är lat det är jag men jag är inte så lat." 
"Är du lat?" 
"Ja!" 
"Du är inte alls lat. Men en sak är säker, och det är att det finns ingen som är latare än mig."  viskade jag mot hennes läppar. 
Hon log. Hon sken upp som en sol medan hon tittade på mig. "Jag älskar dig!" mumlade jag. När vi kom ut ur parken så gick vi raka vägen till studion, där bilen stod parkerad. 
"Ska inte du köra hem din mamma?" sa hon när vi kom dit. 
"Nej." 
"Varför?", frågade hon. 
"För jag accepterar inte det som hon sa om dig."
"Okej!" log hon. 
"Men ska du bara lämna henne här?"
"Babe, Scooter kör väl hem henne om hon inte redan är hemma." 
Hon log och klev sedan in i bilen. Jag drog handen hastigt genom håret innan jag själv klev in. "Vart ligger fotostudion?" 
"Den ligger cirka tio mil härifrån, så jag tror att det tar en timme dit." 
"En timme?" upprepade hon, innan ett leende spred sig på hennes läppar. 
Jag nickade medan jag koncentrerade mig på vägen. 
"Melissa, är du hungrig?" Min blick var riktad mot henne i några få sekunder. "Hur visste du det? Hörde du min mage eller?" skrattade hon. 
"Nej, men jag vet en resturang." 
"Vet du? Nej babe, jag skoja."
"Så roligt!" sa jag och bromsa. Det hade blivit rött ljus för oss för att folk skulle gå över gatan. Jag fick genast syn på en ung tjej i den stora folkmassan, och hon hade en barnvagn framför sig, Jag kunde nästan inte släppa blicken från henne. Melissa suckade och lutade huvudet mot bilrutan. Tjejen som gick över gatan såg för ung ut för att redan vara mamma. Men vad visste jag? Hon kanske var äldre än vad hon såg ut att vara. Jag hann gäspa innan det slog över till grönt igen. "Mel, såg du tjejen som gick över precis, hon med barnvagnen?" 
"Nej, hur så?" 
"Hon såg så ung ut för att redan vara mamma."
"Amen Justin, det kanske var hennes bror eller syster i vagnen." skrattade hon.
"Jaha." 
Hon fortsatte skratta innan hon lutade huvudet mot rutan, igen. "Kan vi inte äta hemma efter fotograferingen?"
"Självklart kan vi det. Om du vill det så kan vi absolut göra det." svarade jag henne med ett leende. Det var fortfarande höst och vädret var sisådär, inte fint och inte fult. Men det var molnigt där ute och det såg absolut ut som att det kunde börja regna i vilken sekund som helst. Bilresan kändes så lång, både för mig och Mel. Tio mil var egentligen inte så många för mig eller för oss. Men det kändes verkligen som vi hade kört i flera timmar. 
Väl när vi kom fram och när vi hade kommit in i själva fotostudion så kom en kvinna gående mot oss. "Hej, Maria Jones!" Vi hälsade genom ett lätt handslag. "Justin Bieber!"
"Och detta måste vara Melissa Horton!" log hon. 
"Oh ja, förlåt men ja det är jag." Kvinnan som tydligen hette Maria, log vänlig mot oss innan hon vände sig om för att ta några papper. "Melissa, jag vill att du ska fylla i dessa papperna innan vi börjar med fotograferingen." Melissa sken upp som en sol och tog emot papperna. Ungefär en halv timme senare sa Maria. "Du kan göra dig ordning och så i det rummet där borta." Melissa höjde på huvudet innan hon följde efter Maria in i det rummet som hon precis hade pratat om. Jag själv gick och satte mig i soffan som stod längre in i rummet. Jag tog upp mobilen för att se hur mycket klockan var, fem i sex var den och Melissa var fortfarande där inne i det andra rummet. Hon kom ut ur det rummet cirka tre kvart senare. Gud, vad vacker hon var. Jag såg säkert ut som ett fån där jag satt i soffan, med öppen mun medan jag stirrade på henne...

Jag vet att jag är sämst på att uppdatera och jag vet att jag är världsbäst på att skriva korta kapitlen, hehehe. 

Men nej, vad tyckte ni om kapitlet? (Är medveten om att det är lite segt) men vill ändå veta vad ni tycker, om det är något som ni vill jag ska ändra på osv, så får ni gärna skriva det! Ha det bäst! :) 

KOMMENTERA!