"Baby, blev du generad?" Han kollade vänligt på mig som om jag hade varit ett litet 

barn, som hade tappat sitt lördagsgodis på marken. "Vad tror du?" sa jag, innan jag gick bort till Maria. "Du är så vacker, miss Horton." log hon. Jag kunde inte motstå att le. Hon log stort mot mig och innan jag visste ordet av det så sa hon."Du kan ställa dig där borta nu." 

Jag löd henne meddetsamma. Jag ställde mig framför kameran som jag hade blivit tillsagd.

Justin satt i soffan och höll på med mobilen. Han tittade snabbt på mig innan han log stort för sig själv. Inget sa åt mig vad det var han log åt. Och jag kände mig så obekväm i dem underkläderna som jag hade på mig. Jag skulle fotas i underkläder, i underkläder. Min kropp såg verkligen  inte ut så som jag ville att den skulle göra, och ärren ska man inte ta och snacka om. Min kropp var en ren mardröm. Jag kunde inte begripa att människorna  tyckte att jag var vacker, för det är jag inte. Inte för fem öre. vad såg Justin egentligen hos mig? Alla vet ju att det är Emelie som är vacker både på insidan och på utsidan. Det var hon som såg bra ut och det var hon som Justin skulle levt med idag, om hon inte hade varit försvunnen.

" Tyckte hon att jag var perfekt? Ett leende hann sprida sig på mina naturligt röda läppar innan Justin kom gående mot mig. "Mel, wow, förlåt men jag vet inte vad jag ska säga." viskade han lågt. "Vad?", frågade jag. "Vet du..." Han svalde innan han fortsatte på sin mening. "Vet du om att du blev riktig sexig på dem där bilderna." Han log innan hans ena hand hamla på min ena axel, och strax därefter hade han båda sina händer på mina höfter. 

"Sch, sch, sch, sch." Dem där orden ekade i mitt huvud länge. Och som tur var hade Maria lämnat rummet. Justin lyfte sedan upp mitt ena ben. Jag förstod inte först vad det var han höll på med. Men efter några få sekunder så slog det mig. "Vill du komma?" andades han i mitt öra och kysste mig på halsen. "Va?", stönade jag lågt. Han smekte min kind lite snabbt innan jag sa hest. "Justin, inte här, vi befinner oss fortfarande i fotostudion och vem som helst kan kliva in hit." 

 

"Och?" Jag tog ett djupt andetag för att kunna koncentrera mig ordentligt, men det var absolut inte lätt, tro mig. Jag kände hur hård han hade blivit med tanke på att han lutade sig mot mig. "Justin, vi kan inte, inte här iallafall." var det som lämnade min strupe. Om vi inte hade varit här bland folk så hade jag verkligen kunnat göra vad som helst med honom. Och ja, jag hade återigen legat med min bästa väns pojkvän. "Babe, snälla. I beg you! And you know that I love you so much, my love, please fuck me!" 

"Fel på mig?" upprepade han. "Det är snarare fel på dig!" 

"Mig? Påstår du nu att det är fel på mig? Justin, varför är du med mig om det är fel på mig? Du ville för fan ligga för mindre än tre minuter sen. Men okej, det är fel på mig." skrek jag. 

"Vad håller ni två på med?" frågade Maria, när hon klev in i rummet.

"Inget." svarade Justin. Jag skakade på huvudet och gick raka vägen till utgången. 

Han fick förklara sig själv utan min hjälp. Varför skulle jag ha hjälpt honom med det? Jag tog upp bilnyckeln ur jackfickan, som Justin gav mig innan vi kom in hit. 

Jag gick raka vägen bort till bilen som stod parkerad på parkeringen.

Jag andades tungt när jag väl satt i bilen. Jag kände hur hjärtat hoppade över slag, och blodsmaken som bildades i munnen kände jag också av. Men jag förstod inte riktigt varför jag kände den där blodsmaken. Jag hade inte ansträngt mig eller något sådant. Och jag hade inte haft näsblod eller bitit mig i läppen. Jag ville bara få bort det och slippa känna den förfärliga smaken av blod. Justin kom gåendes ungefär en kvart senare. Och han såg inte så speciellt glad ut. Han satte sig i bilen utan att säga ett enda ord. Han vred om nyckeln och körde sedan ut från parkeringen. Det var mörkt där ute och klockan hade precis slagit nio. Det betydde att vi inte var hemma förens vid tio, och hunger som jag hade haft enda sen vi lämnade Justin's studio, var enorm stor men ändå inte. Min blick flyttades till Justin håll flera gånger,  där han satt i förarsätet och körde. Han gav mig inte en enda blick. Han var allvarlig och jag kände mig så otroligt oartig. "Är du fortfarande hungrig?" frågade Justin när vi hade kört halva biten. "Sådär." svalde jag. Justin nickade snabbt innan han körde in på en bensinmack. 

"Vad ska du göra här?" Han tittade på mig och mumla. "Tanka."

"Okej!" svarade jag snabbt. Han hoppade ur bilen och gjorde det som han skulle göra, och man kunde se på honom att han inte var på humör. Eller så mådde han inte bra. Något var iallafall fel. Han kanske har insett att det är Emelie som han älskar och att han var ännu en gång på väg och göra ett stort misstag, som hade kunnat skett nu ikväll. 

Efter två minuter eller så, hoppade han in i bilen igen. Jag sa inte ett dugg till honom på resten av hemfärden. Mina ögonlock var tunga och jag hade verkligen kunnat sova nu. Men jag visste att det inte var långt kvar. Vi hade kört mer än hälften. 

"Mel, sover du?"  Jag vände huvudet mot Justin. "Nej!" Jag hade nog somnat för att jag inte kunde hålla ögonen öppna. "Du?" Jag satte mig normalt upp i sätet och det var då jag såg att vi befann oss på Justin's tomt. 

"Har du tänt lampan i köket?" frågade han förväntansfullt. "Nej, men jag tänkte precis fråga dig samma fråga." Han såg orolig ut och jag måste erkänna att jag var det. Jag var rädd. Jag var riktigt rädd. Min första tanke som dök upp i mitt huvud var, Emelie. Hade hon kommit hem? Var hon hemma och säker? Och var hon på ett tryggt ställe nu? På ett sätt så önskade jag att hon var där inne, men på ett annat sätt så önskade jag inte det. Jag älskade Justin och jag vet inte vad jag hade gjort om Emelie hade sprungit rakt in i hans armar. Jag kanske är självisk när jag tänker så men jag hade brustit ut i gråt. Justin hade levt vidare med Emelie som om inget hade hänt, och jag hade levt helt ensam och olycklig. 

"Emelie!" viskade jag lågt. "Emelie?" upprepade han. Jag kände hur det bände bakom ögonlocken och att jag kunde börja gråta i vilken sekund som helst. 

"Baby, varför gråter du?" Jag torkade snabbt bot en tår innan jag svarade honom. 

"Tänk om Emelie är där inne! Justin, jag älskar dig så mycket så jag vet inte vad jag hade gjort om Em är där inne." "Baby, sch, sch, sch, jag älskar också dig! Du anar inte hur mycket." Jag tog ett djupt andetag innan jag hoppade ur bilen. Justin gjorde likaså innan vi gick upp för trappan till ytterdörren. Justin vred om husnyckeln och när han tog tag i handtaget så kramade jag om honom. "JAG ÄLSKAR DIG!" Jag kände hans mjuka och lena läppar på min kind innan han öppnade ytterdörren. När vi kom in i hallen så kom en ljuvlig doft av pannkakor emot oss. "Hallå?" ropade Justin. Några sekunder senare såg vi en mörkhårig kvinna komma ut från köket. "Hej!" sa hon med ett leende.