Kapitel 34 - Cell phone, cell phone, cell phone
Tidigare:
"Babygirl, vad ville din faster?" frågade Justin , när jag hade kommit in i rummet. "Hon undrade bara om jag ville ha frukost." Han nickade. Jag gick sedan fram till honom och gav han den ena ostsmörgåsen. "Tack!", sa han och log.
Jag vaknade av att jag hörde ljud från en motorsåg, att Lucas var ond, det visste jag men varför använde han en motorsåg här och nu? Jag hade vaknat upp från min underbara dröm och jag insåg direkt att jag fortfarande var fastbunden i sängen. Hur länge hade jag legat såhär och vilken månad var det nu? Jag minns inte när jag duscha sist och vi ska inte ta och prata om när jag fick lov att gå ut utanför dörren. Jag hade inte varit ute på flera månader och det kunde man se. Jag var blek och såg nästan ut som ett spöke. Efter några minuter så förflyttades min blick åt höger och jag blev påmind om att mina handleder var fastbundna i sänggaveln.
Jag såg att repet runt min ena handled var lösare än tidigare. Jag förde handen fram och tillbaka, och efter en stund så kunde jag röra min arm som vanligt. -det gjorde ont- men jag lyckades nå repet som satt runt min andra handled. Väl när den andra armen var fri så var jag alldeles utmatad.
Jag satte mig upp i sängen och tittade mig omkring. Det var mörkt och kallt i rummet. Jag såg ner på min kropp, den var blå och kall. Jag petade försiktigt med fingret på de blåa fläckarna som jag hade på kroppen. Dem var fortfarande ömma, och en tår rann nedför min kind. Jag visste att jag inte hade någon kraft för att stå upp. Men jag tänkte på Justin och alla underbara minnen. Helt plötsligt så stod jag upp, jag förstod inte hur det gick till för precis hade jag ingen kraft till det. Det var väl när jag tänkte på Justin. Det var väl då jag fick kraften till det? Jag lade mig genast på golvet för att jag inte hade någon kraft för att sitta upp. Jag fick syn på en låda som stod under sängen. Jag tog fram lådan och öppnade den. Jag gapade som om jag hade vunnit drömvinsten på lotto. I lådan låg en pistol och min mobiltelefon. Jag tog snabbt upp mobilen, jag såg att jag hade batteri och täckning på telefonen. Jag slog in Justin nummer utan att tänka på att han kanske hade gått vidare. Efter två signaler hörde jag hans röst.
"EMELIE, ÄR DET DU?", hörde jag Justin säga.
"Ja..." mumlade jag innan jag fortsatte på min mening. "Justin, jag är rädd, Lucas kidnappade mig och jag vet bara att jag befinner mig i ett hus långt inne i skogen."
"Baby, jag har varit så orolig och jag är lättad över att få höra din röst! Hur mår du?" Jag skakade på huvudet innan jag såg ner på min kropp. Jag beslöt mig för att inte tala om hela sanningen för honom.
"Justin, Lucas är ond. Jag vill åka hem och krama om dig!" Vårt samtal avbröts och jag blev rädd att Lucas hade fått reda på att jag hade hittat mobilen under sängen. Jag satt på golvet i över fem minuter och väntade på att Lucas skulle storma in genom dörren. Han kom inte in till mig och timmarna gick. Jag såg mina byxor och min tröja ligga på golvet. Jag tog på mig kläderna innan jag beslöt mig för att försöka lura Lucas. Pistolen var redan laddad så det var inget problem med det.
Jag la min mobil i ena byxfickan och pistolen i den andra, innan jag gick bort till dörren. Att denna mardrömmen kanske var över snart kunde jag inte förstå. Jag drömde kanske fortfarande. Jag tog några djupa andetag innan jag började slå på dörren. En kort stund senare hörde jag att Lucas stod på andra sidan dörren.
"Babe, vad är det?", frågade han.
Jag tog återigen ett djupt andetag innan jag sa. "Jag är hungrig!" Lucas skrattade och gick sedan sin väg. Jag trodde verkligen inte att han skulle komma tillbaka, men när jag inte var beredd på det så öppnades dörren. Jag fick syn på Lucas. I händerna hade han en bricka med ett fat och ett glas med vatten. På fatet låg en torr korvsmörgås. Jag tog upp pistolen ur en av mina byxfickor, jag siktade den mot Lucas och han tappade brickan med det som skulle se ut
som mat.
En torr smörgås är väl ändå ingen riktig mat. Jag var sugen på: spagetti, pizza, hamburgare, pannkakor och absolut inte på en torr korvsmörgås.
"Em, vad gör du?", stammade Lucas.
"Jävla idiot, hur fan kunde du? Hur kunde du tvinga mig att se på din dator när Justin knullade runt med andra? Vad fan har jag gjort dig din jävla psykopat! Du har förstört mitt liv, fattar du?" Tårar rann ner för mina kinder och Lucas avbröt mig.
"Emelie, gör inget dumt! Du vågar inte det förresten."
"Vågar jag inte?", frågade jag när jag mötte hans tomma mörka blick. Lucas skakade på huvudet innan han viskade. "Sötnos, både du och jag vet att du inte kommer göra det, right? Du älskar mig fortfarande inse bara det. Du vill inte skada mig!"
Okej, det var länge sen! Jag har inte uppdaterat på jättrlänge och jag ber så mycket om ursäkt! Men iallafall, vad tyckte ni om dagens kapitel? (kapitlet var riktigt kort, jag vet.)
KOMMENTERA! 😊
